-gud vad vi är fåniga och ointressanta. Det är ju tur att vi kan ha på oss pälsbikinis och vara sexiga i alla fall.
Ja. I serier alltså.
Jag läste en del artiklar rätt nyligen angående hur kvinnor porträtteras i superhjälteserier, varav en av dem innehöll en hel del serieskapares tankar om just detta. (läs artiklarna! speciellt den första)
Det finns gott om sexism i alla sorters media, och serier står verkligen inte för den största exporten av kvinnoförnedrande bilder, men de är väldigt extrema.
För dig som inte orkar gå in på länkarna så lånade jag en ruta som ganska fint illustrerar den sortens bilder som artiklarna handlar om:

Ååh Frank Miller! Din rackare där! (Han är en idiot)
Artiklarna tar upp ett väldigt intressant ämne, både ur ett feministiskt perspektiv och ett kreativt. Karaktärer som dessa objektifierade stackars kvinnor är ofta inte bara förnedrande utan dessutom väldigt tråkiga. Och bilder som dessa är enbart korkade:

"Jag ska vila lite i den här sjukt obekväma porrfilms-ställningen"
Till skillnad från USA är dock den svenska seriekvinnan tvärtom ofta riktigt osexig, nästan på gränsen till lika orealistiskt. (någonting som jag även hittat en artikel om. eller.. typ)
Jag har nu tipsat om massa tankvärd läsning, men jag ville egentligen främst visa upp ett litet experiment som jag gjort....
När jag var liten läste jag en serie som hette AXA, som publicerades i Sverige i tidningen MAGNUM under 80/90-talet. Så här såg det ut:

Den handlade om Axa, en kvinna som rymt från sin sterila kupolstad ut till en ödelagd vildmark. Varje avsnitt slutade med att hon gav sig av mot horisonten på nya äventyr, vilket är ett väldigt skönt upplägg för en serie. Jag uppskattade verkligen handlingen. Jag tyckte att den dystra postapokalyptiska världen var cool. Jag gillade hennes robot och de otäcka mutanterna och monstren som hon slogs mot. Jag gillade att hon slogs. Hon var stark och hade rätt många starka vettiga åsikter. Hon var rättvis, förstående och kärleksfull. Hon skämdes inte över sig själv. Det var helt enkelt väldigt mycket med serien som var bra. MEN DEN VAR FÖRSKRÄCKLIGT TECKNAD, och visst, vissa händelser var bara ursäkter för att få slita av henne kläder och binda fast henne vid saker.
Men jag tänkte att en enkel justering skulle kunna fixa det. Så jag testade att teckna om lite sidor. Vilket väldigt tydligt kan poängtera en massa smarta grejer.

Tex att kvinnor inte rör sig som underklädes-annonser och väldigt sällan klär av sig nakna när de grubblar över ifall deras pojkvänner är skurkar.
Man kan undra om tecknaren Romero någonsin har sett en kvinna röra sig i verkligheten?
Hursomhelsteh, här nedan är en del sidor som jag tecknat om, tillsammans med orginalsidorna. Ni lär se vilka som är mina. Jag har självklart inte lagt ner så mycket energi på den här grejen, vilket verkligen är skitsamma men om ni vill läsa pratbubblorna på mina sidor så är det svårt för jag skriver som en apa. Men jag har inte ändrat texten så den går ju att läsa på orginalen.
Jag valt att ändra på hennes kläder lite, för de hon har på sig är löjligt designade, och hennes bikini är fullkomligt ologisk - ingen som springer runt i vildmarken och slåss skulle välja att vara utan kläder. Men jag hade kanske inte behövt, för oftast har det faktiskt med hållning att göra. Se själva:
Tydligen vill någon göra film om den här bruden också. Spännande!









Jag tyckte bättre om din version. Det här är något jag märkt mycket av inom spelvärlden, lycka till med att hitta trovärdiga kvinnliga karaktärer där, i dom flesta fall.
ReplyDeleteBra skrivet Hanna! Helt klart är hon tänkt som ett sexobjekt. Är det inte det kvinnor är i första hand? ;-)
ReplyDeleteJag har mer än en gång reagerat över att bilder på kvinnor i underkläder i vanliga postorderkataloger tydligt signalerar sex i sina poser och ansiktisuttryck... Man kan undra varför?
Bra poänger. Detta skulle kunna bli undervisningsmaterial rakt av. Ska skicka vidare till eleverna ännu en gång :)
ReplyDeleteFantastiskt!
ReplyDeletedu är grym och inspirerande! Är väldigt glad att jag hittat din blogg!
ReplyDeleteÅh, tack så hemskt mycket! Jag hoppas att jag kan fortsätta inspirera. Det är det bästa man kan göra.
DeleteHej Hanna! Vilken fantastisk tecknare och historieberättare du är! Roligt att du tar upp den här grejen och dessutom dammat av gamla Axa. Jag har själv precis gjort en egen kort serie som är inspirerad av samma genre. Min fru, liksom mina ateljekamrater tyckte jag var ute på tunn is med den, då jag till skillnad från dig försökte imitera sättet som Frank Frazetta (jag är heller inget stort fan av Romero, även om jag tycker att han har en hög läsbarhet och är en skicklig tuschare) framställde kvinnor på. Porrigt alltså. Ska bli kul att se hur den blir mottagen, jag kan tänka mig att jag får en del skit för den (den kommer att gå i Utopi # 5).
ReplyDeleteJag tycker att det är intressant vad vi uppfattar som erotiskt när vi tecknar människor. Ofta går sexualiteten hos den tecknade figuren förlorad när det är uppenbart att tecknaren hela tiden söker den. Om man nu är ute efter att ens små gubbar ska vara heta...
Åh, Ska bli spännande att läsa den då, och se hur den känns i magen, så att säga. Det var du som tecknade det första omslaget va? Jag kommer ihåg att jag gillade. (På tal om det så måste jag förnya min Utopi-prenumeration snart) Tack så hemskt mycket för den fina kommentaren! och ja, det ÄR väldigt intressant det här med sexighet. Karaktärer får hemskt gärna se sexiga ut ibland, men bör inte göra det om de inte har ett syfte bakom sin sexighet (tex att förföra). Även om "förförande sexiga kvinnor" också är en aningen ut-tjatad och omodern karakterisering...
Deleteåh, genialiskt hanna! vet du att jag skulle kunna läsa en hel bok om Axa ifall du ritade den, en lång bok, snälla gör!
ReplyDeletedet är verkligen fiffigt av dig och du har verkligen en helt sinnes fin stil
Haha, ja, det hade jag kunnat göra - det finns en hel del riktigt bra äventyr med Axa. Men du vet, rättigheter osv. Jag får göra min egna äventyrs-serie helt enkelt, och hoppas på att du vill läsa den istället...!
Delete