Hanna.K.News - se

Adventure Time!

2012-02-24T20:30:00.001+01:00

Den här gjorde jag nyss! med akvarell och tusch - (öppna i ny flik/nytt fönster för stor version)

Det händer spännande saker just nu! Tror jag. Vi får se.

- Jag har i alla fall återupptäckt "Adventure Time"! - som är en helt vansinnig tecknad serie som går på Cartoon Network (sägs det, jag har inte tv-kanaler), och jag är helt förtrollad - igen.

Adventure Time handlar om en 12/13-årig människopojke och hans magiska hundkompis, som har fantastiska och sjuka äventyr i en sockersöt och grotesk postapokalyptisk värld. Helt fantastiskt.

Min återupptäckt är mycket tack vare att serietidningen släpptes nu/nyss. Jag har känt till den ett tag, men varit ganska tveksam inför den - det är svårt att i stillbildsformat försöka fånga en humor som är så pass baserad på tajming som Adventure Time, och en dialog som är nästan helt beroende av framförandet av röstskådespelarna. Jag har alltså som sagt inte haft speciellt höga förväntningar av den, tills jag såg några sidor ur den - och strunt samma i handling och humor och allt det där - den är ju dödssnygg!!! (eller i alla fall de bitar som är tecknade av Aaron Renier kolla här bara:

jag gjorde inte dessa, (men jag önskar det)

Åh! Jag vill också göra knasiga serier i klara akvarellfärger!

- Sedan upptäckte jag även nyligen en karaktärsdesigner som jobbar för Adventure Time - Natasha Allegri, och hon är helt fantastisk och har också en katt som heter Pancake....s! (Pancake, Pancakes, sak samma)

jag gjorde inte den här heller - men jag pussade Pancakes.

(Kolla in Natashas grejer hääär, de flesta grejer är betydligt mer imponerande än bilden ovan)

Så allt är Adventure Time nu! Speciellt eftersom jag försöker hitta på ett par äventyrs-serier för tillfället...!

Det är svårt att hitta på saker.....

Nedan är lite mer bilder som jag har gjort. Bara skisser denna gång. Med tuschpennor. Det var väldigt kul. Klickiklick:

Teenage Mutant Nånting Turtles

2012-02-14T21:29:00.000+01:00

och löv, löv, löv, löv:

En sen grattis-på-födelsedagen-bild till Emil, med Turtles-tema och robottjej. Den kändes passande att lägga upp idag, whatwith the alla hjärtans-dag och allt. Jag gillar dock egentligen inte romantik, så jag tänkte ge lite onödig och kanske inte ens 100% korrekt Turtleskunskap nu för att väga upp:

Visste ni att Turtles ursprungligen var en - till stor del parodiserande - svart-vit "independent" serie?

Orginalserien från 84 Barprogrammet från 87

Visste ni att när barnprogrammet först kom till Sverige via tv3 så hade censorn i Storbritannien döpt om serien till "Teenage Mutant HERO Turtles" Eftersom ninjor inte ansågs passande för barn....??

Visste ni att alla turtlarna ursprungligen hade röda masker - de skildes istället åt av sina vapen? (bild från senaste re-booten av serietidningen)

Visste ni att Nickelodeon i år planerar att släppa en ny CGI-animerad serie, där Sean Asten - känd som Sam från "LotR" - gör rösten till Raphael. (Sean har haft andra skumma saker för sig, som att regissera ett avsnitt av "Buffy..."-spin-off serien "Angel")

Och slutligen: visste ni att Donatello var den minst våldsamma av sköldpaddorna, lättast att spela i det grymma SNES spelet "Turtles in Time" och den överlag överlägset bästa karaktären? (detta är dock ganska allmänt känt) Här nedan gör han maskin :

smart kille!!

Här gör han annat, och en gång är han istället Leonardo:

De här skisserna är rätt gamla nu, och var tydligen undermedvetet inspirerad av den här teckningen.... Hittade den i en gammal inspirationsmapp nyss. Så pass originell är jag. Nu är jag dessutom väldigt sugen på pizza.

Min Morbror

2012-02-08T19:05:00.002+01:00

Min Morbror fyllde år för ett tag sedan, och jag planerade att ge honom massa bilder. Tyvärr hann de inte bli färdiga i tid, men nu är de färdiga, scannade och jag är tillbaka på bloggen och kommer mig äntligen för att posta dem!

De berättar om saker (ofta småsaker) som jag under min uppväxt har uppskattat med honom och som har påverkat mig, bilderna börjar med det jag tänkte mycket på som barn, och sedan åldras jag och därmed grejerna jag uppskattar honom för. Öppna gärna bilderna i ny flik för mer detaljer, textur och läsbar text. Förlåt att jag skriver som en kratta. Jag verkar inte kunna hjälpa det! - inte utan lite ansträngning, och seriöst.... orka. Jag kommer skriva bättre på originalen senare. (Jag bytte ut min handstil mot mitt tecknande tror jag...?) Eh, bilderna är typ rätt fina i alla fall. Njut!

Alldeles för mycket text angående Stil

2012-02-06T21:46:00.001+01:00

HEJ IGEN!

För ett tag sedan (två tre veckor) fick jag lite härlig uppmärksamhet från den typ av människor som jag inte trodde skulle se mina grejer än. Hehehihi. Det var väldigt väldigt VÄLDIGT kul, men tyvärr har jag varit ganska frånvarande sedan dess. Dumt gjort. Anledningen till min frånvaro är dels att jag har behövt plugga alldeles för mycket, och dels för att jag verkar ha haft något slags liv och faktiskt gjort andra saker än sitta hemma vid datorn eller ritbordet (jag har inget ritbord... jag ritar på golvet.)

Men nu får det räcka! (- inte med livet alltså, men frånvaron.)

Och jag varnar därför redan nu för ett långt inlägg av den tjatigare varianten, som möjligtvis bara är till nytta för den som tecknar - om ens det.

- men jag hoppas att det går att applicera på andra kreativa former också! för jag älskar kreativitet och jag vill uppmuntra det, oavsett inom vilket media man kreaterar. Jag tror att kreativitet är bra för själen och hjärnan, och om det används rätt så tror jag kan det vara bra för hela världen och framtiden (men det ska jag skriva om en annan gång.)

Jag har själv haft lite prestationsångest över min blogg de här dagarna, och jag tänkte försöka besegra den genom att ta upp några potentiellt intressanta saker angående STIL och UTVECKLING (och utgå från mig själv).

Här är ett exempel på stil/utveckling. Jag bytte header till bloggen för ett tag sedan, när jag insåg att den inte längre representerade hur jag tecknar. (..den nya blev dock konstig och representerar inte heller så bra, men jag orkar inte göra om den igen nu)

Ordet stil betyder i princip "enhetlighet i formkaraktär" Alltså - man ska kunna bunta ihop saker och de ska passa ihop på något sätt. Se bra ut tillsammans, eller likna varandra på någon/några punkter.

Stil handlar om val och/eller begränsningar. En erfaren tecknare kan medvetet välja hur den vill teckna, och för den oerfarna kan begränsningar uttrycka sig i en viss "stil" (även om tecknaren senare utvecklas kan den välja att fortsätta teckna en viss grej begränsad, för att det är så dennes "stil" ser ut).

När jag för första gången visade mina teckningar till någon inom en kreativ bransch (en illustratörsvän till en kvinna jag känner) fick jag kommentaren: "ja, det är väl fint, men du borde hitta en stil"*

Detta fick jag höra ungefär 2007 och det påverkar mig fortfarande.

Idéen om stil har jag verkligen kämpat med, och jag har spenderat mycket energi på att försöka hitta den här magiska stilen. Jag har försökt begränsa mitt tecknande med tankar om att jag bara ska göra saker på ett visst sätt, för att hålla mig inom en stil, men jag har inte tyckt att jag har lyckts med det.

Jag har det senaste året haft en del ganska ångestfyllda samtal med vänner angående detta, där jag har känt att jag inte är tillräckligt enhetlig, att allt jag gör ser annorlunda ut, att jag använder för många tekniker och att allt jag gör bara är dåliga kopior av någonting som någon annan redan har gjort. Mina vänner har inte hållit med mig och för att bevisa hur rätt jag har så bestämde jag mig för att samla ihop lite bilder från den tid då jag började scanna in mina teckningar (2000) fram till idag.

(Om du själv känner att du har samma problem som mig, och har kvar tillräckligt mycket gamla saker, så är det här en väldigt bra grej att göra.)

Jag fann inte alls det jag letade efter. Jag ser så klart att saker ser annorlunda ut, men jag ser också hur allt flyter ihop. Jag ser ett invecklat (nåja) mönster av inspirationskällor som blandats och mixats, men någonstans i allt detta så är det en genomträngande känsla... Jag ser var allt kommer ifrån, och det är ganska spännande. Jag ser även att när jag har upptäckt och förälskat mig i någonting nytt så suger jag upp det som en svamp och i princip härmar det rakt av, men allt eftersom så flyter det liksom in i mig och blir en till del i mitt tecknande.

Här är det, för ert nöje (eller inte)

Lite av det jag ser när jag tittar på mina gamla bilder: Bill Watterson, Giorgi Cavazzano, Alessandro Barbucci, Sailor Moon, Jhonen Vasquez, Jamie Hewlett (Tank Girl), Joshua Middleton, Ghibli (Spirited Away), HunterXHunter, Tim Burton, Makani, Catsoup, Chris Sanders, Bryan Lee O'Malley, Mouse Guard, Loish, Zac Gorman, Taiyo Matsumoto.

(En annan intressant grej man kan göra för att se sin utveckling/stilförändring är att teckna samma bild igen, jag har gjort det ibland, vilket syns här ovan ifall man tittar efter)

Jag har funnit inspiration hos andra tecknare, och jag har tidigare skämts över hur mycket jag har påverkats av dem. - men det är inget skamligt i att kopiera. Det är så man lär sig. Och jag vill lära mig.

Är ens förmåga begränsad och man väljer att inte kämpa för att utveckla den så kommer man att teckna samma små gubbar hela livet, - och vissa är nöjda med det, och jag är glad för deras skull (och lite avundsjuk.), men jag fungerar inte så. När jag ser någonting snyggt så måste jag prova det. Jag måste förstå hur det är gjort, och jag måste se om jag klarar av att göra det. Jag är hellre omväxlande och lyckligt utvecklande än fånge i en begränsande stil. (Även om min begåvning och mitt tålamod självfallet är begränsadt)

* PS :

Varför är stil så viktigt? Varför behöver jag skaffa det?

- Om man vill skapa sig "ett namn" så är det så klart en fördel ifall det går att känna igen vad man gör. Om man vill bli "känd" och om människor som fastnar för ens grejer ska stanna kvar och beundra en så är det enkelt om man fortsätter göra det som faller dem i smaken (alltså fortsätter skapa någorlunda så som de började gilla en). Men är det därför jag tecknar? Jag har tecknat länge med enbart uppmuntran från min familj och mina närmaste vänner. Främst är det min egen önskan att "få ur mig" bilder jag har inom mig som driver mig till det. Så varför måste jag ha en stil? Dumma tant. Det måste jag inte alls.

Link

2012-01-26T23:08:00.000+01:00

- Hero of TIME. Idag har jag inte spelat tv-spel.

Veckans Inspiration 1 & 2

2012-01-23T15:23:00.002+01:00

Gah, okej. Jag försöker inte trötta ut med inspirationsbilder. Det är bara så att jag inte riktigt har haft tid till varken kreativitet eller bloggande den här senaste tiden. Men jag kan i alla fall hålla igång det här; INSPIRATION, nu med information:

1:Eric Persson. 2: Giannis Milonogiannis (kolla in hans serie Old City Blues)

3: Moebius (Jean Giruad). 4: ? - Bortglömd deviantartist

5: Max Wittert. 6: ? 7: Riikka Auvinen (här på deviantArt)

8-10: "Howard & Nester", serie från Nintendo Power, har inte hittat vem som tecknat den.

11: Alltså... Studio Ghibli, hur morbida kan man bli? (...Den är nog inte officiell). 12: Conrad Roset

13: Nancy Peña - klippdocka till serien "Katten och Kimonon"/"Tea Party". 14: Mattias Adolfsson

15:(över) Scott C. 16:(under) Vet ej - Jack Kirby??. 17: Giannis Milonogiannis. 18: Zac Gorman.

Balladen

2012-01-21T19:12:00.001+01:00

Vafals? Hur kan det komma sig?

Det hände en kväll för några veckor sedan*, och ungefär så här gick det till: Jag ba "Tja Corny, vikken tjusig visa du skrivit, får jag teckna den?" och han ba "Okej"**

Så, avnjut nu detta fantastiska samarbete!

*Jag ville lägga upp någonting men har inget nytt än, och inte tid till att teckna eller skriva ihop någonting just nu heller. Men min slarvighet när jag tecknar ger mig alltid obehagliga rysningar så här i efterhand... Hur lär man sig att lägga ner tid på saker? Jag jobbar på det!

**Detta är förstås en lögn.

+ Den som inte sett det tidigare kanske märker att min header/banner ser annorlunda ut...! Jag tänker skriva lite om sådant som rör detta, och lägga upp den gamla för jämförelse. Tillsammans med andra gamla bilder. Senare. När jag har tid.

Inspirationsveckor

2012-01-16T20:14:00.001+01:00

Jag ska försöka ladda upp "veckans inspiration" varje vecka, med bilder, foton, teckningar och annat som har inspirerat mig under veckan, eller som jag bara tyckt om att titta på.
Jag har redan en rätt stor samling med inspirationsmappar i datorn, så jag tänkte börja med att bara dela med mig av några få av dessa bilder från 2011:

Nu har det gått två hela veckor av året, så jag kommer ladda upp bilder för v1 och v2 ganska så snart. Senare kommer det bli en regelbunden söndagspost. Jag ska dessutom försöka komma ihåg att spara bilderna med tecknarnas namn så att jag kan länka vidare till dem ifall någon vill se mer. Men av de här äldre kan ni fråga mig om det är någonting som ser intressant ut så kanske jag kan lista ut var jag hittat det!

Vad hände sen?

2012-01-13T23:16:00.000+01:00

(Apropå H&M)

Förlåt.

Och jag ska försöka göra lite intressantare och längre inlägg snart!

Pennan

2012-01-12T02:06:00.000+01:00

Jag hittade en vanlig penna och insåg att man kan teckna med sådana också (har bara tecknat med stiftpennor i flera år) - och att det blir rätt coolt. Så jag ritade lite med den, först som vanligt:

Sen lite med vänsterhanden:

...och så foten....

Åh vilket äventyr det var.

The Hobbit

2012-01-10T23:41:00.000+01:00

"The Hobbit" är prologen till "Lord of the Rings" (riktad till en yngre publik)och nu snart en ny film av Peter Jackson och gänget. Det hade varit väldigt intressant att se någon annans version av den här världen, vilket typ var på väg att hända ett tag, när Guillermo del Toro (Pans Labyrith) skulle regissera.

Jag har inte varit speciellt engagerad i den här filmatiseringen (jämfört med första LotR filmen där jag satt på modem-internet och letade smygfoton från inspelningen), så jag blev förvånad över hur pepp jag blev efter att ha sett den här trailern! OH!

Och jag vet att alla som är intresserade antagligen redan har sett den, men har alla sett bakom kulisserna-vloggarna som Peter Jackson har lagt upp? Antagligen inte. I den fjärde uppdateringen pratar han om kameror, och valet att filma i 3D, vilket är hyffsat intressant, men man får även se en teckning som illustratörerna Alan Lee och John Howe tecknat tillsammans, i 3D! Vilket jag tyckte vad värt att dela med:

Så, okej. Awesome

Sedan har jag även hittat mer "The Hobbit" illustrarioner, värda att delas med. Denna gången inte på något sätt officiella, utan istället tecknaren Sam Bosmas privata projekt som går ut på att illustrera kapitel ur boken, som tex denna bild:

Ah-Ahwesoome!

Jag älskar linjerna mellan stjärnorna och dvärgen som står upp i bakgrunden. Den är bara helt underbar. Kolla in hans skissblogg, den är så cool.

Den Lilla Skissboken

2012-01-10T00:12:00.000+01:00

Okej. Jag ligger lite efter i mina inlägg, så nu kommer jag bara att köra på ett par dagar:
Skissdags!

Jag har börjat skissa i en pytteliten skissbok, vilket lett till att jag försökt trycka ihop så mycket så möjligt på en enda sida. Det är en teknik som leder till lite förvirring ibland, och det blir inte alltid jättesnyggt. Men det är kul. Jag vill lära mig att teckna små bilder eller skisser med tusch/bläck som är snabba men ser färdiga ut, som min vän Sofia. Hon äger på det.

Dessa skissade jag på tåget norrut (aka före jul (aka förra året!)), efter att ha insett att jag endast hade tagit med mig skolböcker att läsa.

Tristess är källan till kreativitet.

- och söta pojkar

Grattis Morbror!

2012-01-07T03:07:00.003+01:00

Min morbror fyller 50 i dag! (fast tekniskt sett igår, jag trodde att jag skulle hinna innan tolvslaget men det gjorde jag inte) Jag har fler bilder, och jag kommer antagligen att lägga upp många av dem här, men eftersom att jag kom på att jag ville teckna saker till honom för bara några dagar sedan så har jag inte hunnit göra allt än. Bara den här. Så, grattis käre morbror! Hoppas du kommer att uppskatta alla bilderna

EDIT: HÄR ÄR ALLA BILDER (i ett nyare inlägg på bloggen)

Julestetik

2012-01-05T20:00:00.000+01:00

(HJÄLP!)*

Hej då julen!

*Hittad i "Christmas Vintage Holiday Graphics"

Grattis Svante!

2012-01-04T23:05:00.003+01:00

VENTILERING, eller "H&M's incestuösa reklam"

2012-01-04T17:36:00.002+01:00

Jag glömde posta det här tidigare, och så trodde jag att jag skulle kunna släppa det. Men jag kan inte.

Innan jag åkte norrut över julen var jag i Stockholm, och fann där skrattretande osmakliga julklädes-kollektions-reklamaffischer. Tillåt mig att demonstrera:

Som så många andra så associerar jag julen med familjen. Så dessa bilder får mig automatiskt att tänka - Mor och dotter. Far och son ...Men vänta lite... klänga? Sexy-faces? Med sina föräldrar? Eh, nej tack!
Men så tänkte jag att det kanske bara var jag som var inskränkt, det kanske föreställde kärlekspar. Ett noll till H&M alltså. Eller?

Detta kan omöjligt föreställa kärlekspar.
Men kolla på bilden igen.
och igen.
och fråga nu dig själv "vad gör den här kvinnan egentligen med de små apatiska barnen?"

Död inombords

Kolla den här också! (skiss av mig)

God Jul!

2011-12-23T01:15:00.000+01:00

Det här blir den sista digitala bilden (i alla fall i den här stilen(i alla fall ett tag)), för nu blir jag inte nöjd längre och har tröttnat. Jag har lite fler julrelaterade inlägg som jag hade tänkt posta, men själva julen hinner nog komma i vägen för det nu...

Snöfall

2011-12-18T22:57:00.004+01:00

Till alla er som inte fått tillräckligt mycket snö än! Snö snö snö snö snö snö snö snö snötjej snö snö snö.

Varsågoda.

Lucia

2011-12-13T16:32:00.002+01:00

För några dagar sedan beslutade sig min ritplatta för att fungera lite bättre igen, så jag kladdade fram den här bilden här ovan - i photoshop. DIGITAL-PAINTING-BEEP-BOP-BEEP. (Inspirerad av Lois van Baarle aka Loish.) Jag tänker mig att den representerar ett stearinljus eller nånting sånt konstnärligt....

Tips: Högerklicka på bilden och "visa i ny flik/nytt fönster" så syns penseldragen. De är sjukt oproffsiga.

Idag är det tydligen Lucia och morgon åker jag norrut!

Fish'n'Chips

2011-12-03T15:29:00.009+01:00

Jag har målat en bild! Där uppe. Kolla. Där uppe. Alla fiskarna är tagna ur min fantasi, så ni kan sluta försöka komma på vilka slags fiskar jag försökt teckna. Djur är helt hopplösa. Jag fick lust att teckna någonting under vatten efter att ha kollat på "Ponyo":

Som är en helt underbar film från 2008 av Studio Ghibli, om en liten pojke och en... fisk... tjej...?

Som vanligt med Ghiblifilmer så går den inte riktigt att beskriva. Men jag kan absolut rekommendera den, speciellt till animationsintresserade, eller till de med tillgång till små barn..

Hur som helst. Till min bild utgick jag från den här gamla skissen som jag gjorde för någon vecka sedan:

och den här scenen från "Den Lilla Sjöjungfrun":

Samt dessa koneptbilder från Disneyss "Pinocchio" av Gustaf Tenggren (helt otrolig snubbe!)

Wow... eller hur? Sjukt inspirerande.

Buffy!

2011-12-02T22:48:00.001+01:00

Höst/vinter-trött och omotiverad har jag mastodontkollat på Buffy och målat lite fanart (med tushpennor!)

Hurra! Buffy! ...och nån annan:

Skisser

2011-11-24T18:50:00.000+01:00

På sista tiden har jag skissat och skissat och skissat och skissat, och här är några av mina skisser:

"Fresh Fruits" (och "Fruits" som är en tidigare bok i samma serie) är en väldigt intressant foto-bok med bilder på japanskt gatumode - alltså i princip bilder på vad folk på gatan har på sig. Nu är boken flera år gammal och inte så aktuell ifall man vill hålla koll på saker, men den är ändå rolig och väldigt inspirerande, för att inte tala om oerhört praktisk i fall man vill öva sig på att rita kläder. Här är en länk till den på Bokus. Bilderna ovan är alltså från foton. Men jag har skissat mer än det:

Jag testar en lite annan stil än jag brukar teckna i vanliga fall, och det är kul, men vi får se om den håller i sig. Jag inspireras för nuvarandet av dessa skapare:

Kate Beaton, som har en HYSTERISK webserie som inte kan förklaras utan måste upplevas.

Emily Caroll, som gav mig ny lust till idéen att göra serier av drömmar.

Nancy Peña, som för tillfället har en serie i tidningen "UTOPI"

och Kerascoët, tecknaren av serien "Svart Tomtebloss", som jag köpte förra året på SPX och absolut kan rekomendera.

Bla-bla-bla

2011-11-19T17:29:00.000+01:00

Vi skippar snacket. Lite steg-för-steg från min Halloweendrömserie:

och lite skisser från mitt skiss-samlingsblock:

Några av skisserna i blocket är från Poetry Slam Uppsala, så det är lite riktiga människor där. En annan av skisserna är inspirerad av den här sjukt coola bilden från den här bloggen:

och dessutom finns där bland skisserna lite bilder på Tippi, som typ var min idol när jag var liten (och även hon en riktig männsika):

Fler - och betydligt galnare - bilder på henne tillsammans med vilda djur finns HÄR, för den som är intresserad.

Nu ska jag försöka vara lite produktiv!

Kvinnor-

2011-11-15T17:35:00.000+01:00

-gud vad vi är fåniga och ointressanta. Det är ju tur att vi kan ha på oss pälsbikinis och vara sexiga i alla fall.

Ja. I serier alltså.

Jag läste en del artiklar rätt nyligen angående hur kvinnor porträtteras i superhjälteserier, varav en av dem innehöll en hel del serieskapares tankar om just detta. (läs artiklarna! speciellt den första)

Det finns gott om sexism i alla sorters media, och serier står verkligen inte för den största exporten av kvinnoförnedrande bilder, men de är väldigt extrema.

För dig som inte orkar gå in på länkarna så lånade jag en ruta som ganska fint illustrerar den sortens bilder som artiklarna handlar om:

Ååh Frank Miller! Din rackare där! (Han är en idiot)

Artiklarna tar upp ett väldigt intressant ämne, både ur ett feministiskt perspektiv och ett kreativt. Karaktärer som dessa objektifierade stackars kvinnor är ofta inte bara förnedrande utan dessutom väldigt tråkiga. Och bilder som dessa är enbart korkade:

"Jag ska vila lite i den här sjukt obekväma porrfilms-ställningen"

Till skillnad från USA är dock den svenska seriekvinnan tvärtom ofta riktigt osexig, nästan på gränsen till lika orealistiskt. (någonting som jag även hittat en artikel om. eller.. typ)

Jag har nu tipsat om massa tankvärd läsning, men jag ville egentligen främst visa upp ett litet experiment som jag gjort....

När jag var liten läste jag en serie som hette AXA, som publicerades i Sverige i tidningen MAGNUM under 80/90-talet. Så här såg det ut:

Den handlade om Axa, en kvinna som rymt från sin sterila kupolstad ut till en ödelagd vildmark. Varje avsnitt slutade med att hon gav sig av mot horisonten på nya äventyr, vilket är ett väldigt skönt upplägg för en serie. Jag uppskattade verkligen handlingen. Jag tyckte att den dystra postapokalyptiska världen var cool. Jag gillade hennes robot och de otäcka mutanterna och monstren som hon slogs mot. Jag gillade att hon slogs. Hon var stark och hade rätt många starka vettiga åsikter. Hon var rättvis, förstående och kärleksfull. Hon skämdes inte över sig själv. Det var helt enkelt väldigt mycket med serien som var bra. MEN DEN VAR FÖRSKRÄCKLIGT TECKNAD, och visst, vissa händelser var bara ursäkter för att få slita av henne kläder och binda fast henne vid saker.

Men jag tänkte att en enkel justering skulle kunna fixa det. Så jag testade att teckna om lite sidor. Vilket väldigt tydligt kan poängtera en massa smarta grejer.

Tex att kvinnor inte rör sig som underklädes-annonser och väldigt sällan klär av sig nakna när de grubblar över ifall deras pojkvänner är skurkar.

Man kan undra om tecknaren Romero någonsin har sett en kvinna röra sig i verkligheten?

Hursomhelsteh, här nedan är en del sidor som jag tecknat om, tillsammans med orginalsidorna. Ni lär se vilka som är mina. Jag har självklart inte lagt ner så mycket energi på den här grejen, vilket verkligen är skitsamma men om ni vill läsa pratbubblorna på mina sidor så är det svårt för jag skriver som en apa. Men jag har inte ändrat texten så den går ju att läsa på orginalen.

Jag valt att ändra på hennes kläder lite, för de hon har på sig är löjligt designade, och hennes bikini är fullkomligt ologisk - ingen som springer runt i vildmarken och slåss skulle välja att vara utan kläder. Men jag hade kanske inte behövt, för oftast har det faktiskt med hållning att göra. Se själva:

Tydligen vill någon göra film om den här bruden också. Spännande!

På tal om Tintin:

2011-11-11T01:47:00.002+01:00

Animation är verkligen AWESOME!

Tintin

2011-11-09T23:00:00.030+01:00

Jag måste sluta ha ett så händelserikt socialt liv! Jag hinner ju inte med att vara kreativ med all den här socialiseringen! Det var längesedan jag såg Steven Spielbergs Tintin på bio men jag vill fortfarande skriva om den. Så då gör jag det.

Filmen är så klart baserad på den tecknade serien Tintin, som skapades i början av 30-talet (1929) av belgaren Hergé. Det finns ganska riktigt väldigt många seriealbum med Tintin (24), varav de allra tidigaste har kritiserats för att porträttera icke-européer och icke-européiska samhällen felaktigt eller rasistiskt. Speciellt "Tintin i Kongo", som illustreras nedan:

Haha! INTE OKEJ TINTIN!

Dessa rasistiska porträtteringar var absolut inte unikt för enbart Tintin under 30-talet, då serien först publicerades, men på senare år har just "Tintin i Kongo" utsatts för juridiska problem på grund av sin politiska inkorrekthet. Huruvida det är en bra eller dålig sak är en fråga som är värd att diskuteras. Men inte här och inte nu.

Hergé lade hur som helst ner betydligt mer energi på research i sina senare historier, och de blev istället kända för sin kulturella korrekthet, speciellt inom det visuella. De gamla serierna har blivit omtecknade ett par gånger, delvis för att rätta till felaktigheter, men främst för att hålla samma kvalité och stil som de senare numren.

FILMEN är främst baserad på äventyren "Krabban med guldklorna"(9) och "Enhörningens hemlighet"(11).

Innan mitt biobesök hade jag sett trailers som denna:

och när jag förstod att man skulle använde sig utav motion capture fick jag verkligen inga höga förväntningar. Jag väntade mig någonting i stil med "The Polar Express", minimal story, ointressant action, och en obehaglig stel animation med dålig ansiktsmimik som landar mitt i uncanny valley.

Men där hade jag fel.

Redan filmens titelsekvens är helt underbar, i klassisk spionstil som den i "Catch Me If You Can" (även den regisserad av Speilberg och värd att kolla in) och man ser direkt här hur bra animationen faktiskt fungerar.

Filmen målar upp en betydligt smutsigare och mer actionfylld värld än man kunnat föreställa sig av Hergés ligne claire -teckningar, något som en älskare av serien kanske kan störa sig på, men som jag personligen tycker fungerar riktigt bra. Den riktar sig även till en äldre publik än vad som är vanligt när det gäller animerad biofilm, vilket nog var ett klokt val, med tanke på att seriernas nuvarande målgrupp snarare är 30 än 13. Stilen man har använt sig av är en blandning av realistiskt och cartoony, både i animationen och designen, vilket ger karaktärerna trovärdighet så väl som uttrycksfullhet, och framför allt ett väldigt unikt utseende som övertygande ger liv till underlaget. Även om stilen och tekniken fortfarande har en bit kvar till perfektion.

Speciellt Tintin är fantastiskt designad och animerad. Hans karaktär är, precis som i serien, en relativt endimensionell hjältekaraktär (som en dock inte kan hjälpa att förälska sig i), men hans heroism balanseras ut fint av Kapten Haddock som i sin tur är försupen och grov i munnen. Haddocks design fungerar inte riktigt lika bra, men Andy Serkis (lite av en motion capture-expert vid det här laget) gör ett fenomenalt jobb med skådespelandet. Hunden Milou ser däremot i jämförelse lite märklig ut i ett flertal scener, möjligtvis för att han enbart är animerad "för hand" - alltså av en animatör vid en dataskärm.

Karaktärerna genomgår inte så mycket personlig utveckling, men det behövs inte för äventyret är så pass spännande och roligt. Historien följer ett snabbt tempo som ibland bryts av med dunkel spänning eller klassisk slap-stick. Actionsekvenserna är riktigt bra, men gränsar till over-the-top ibland, och speciellt en av dem fick mig att tänka på spelet "Uncharted"(vill spela!)

Ifall ni har spelat "...Among Thieves" och sett filmen kan ni ju försöka säga emot mig:

Tyvärr är jag rädd att det officiella spelet, som alltid med licensspel, kommer att vara värdelöst.

Filmen kanske inte verkar så speciell i sig, men den är för mig den enda i sin slag, dvs en lyckad stor produktion som tar animation och utnyttjar den på ett nytt sätt, tar mediet på allvar, och vågar rikta sig till annat än barnfamiljer. Jag tror att denna film kommer att bidra till en helt ny typ av animerad film på mainstream-forumet, och jag ser fram emot att se mer! Inte minst uppföljaren!

Så gå på bio så länge den fortfarande visas och gör den till en kassako!

Halloween

2011-10-31T16:40:00.003+01:00

Detta inlägget är tillägnat Halloween, som är en ganska värdelös högtid, men väldigt estetiskt tilltalande. Och som av en händelse infaller just idag. (nämen!)

Halloween är inte riktigt som "Alla helgons dag" som är en kyrklig högtid där man hedrar de kristna helgonen och de nyligen bortgångna som inte "hunnit till himmelen än" för det är väl en bit dit.....

Halloween är istället en gammal anglosaxisk (keltisk) högtid, väldigt vidskeplig och kopplad till skörden och slutet på sommaren. I modern tid festar man istället, ser filmer av Tim Burton (antagligen) klär ut sig i slampiga eller korkade kostymer och om man är barn så får man gå runt och tigga godis, vilket i och för sig är ganska coolt.

Halloween anses av många som en alldeles för kommersiell högtid - som om inte alla högtider är det nuförtiden.

Jag hade lustigt nog en dröm för någon natt sedan som var väldigt mycket på Halloween-tema, därför gjorde jag en serie på den:

(Om det är svårt att läsa i bildvisnigen så har jag upptäckt en liten knapp som säger "visa orginal" och om ni klickar på den så visas orginalet och det blir lättare att läsa! TECHNO-LOGIC)

Ja, alltså jag blev kissnödig.

Nu kanske ni frågar er "vad hände sen då?" Men det behöver ni inte fundera på.

Såatteh...

Jag har väl sagt det jag ville säga nu, men om ni har tråkigt eller om ni festade för mycket i helgen och behöver göra någonting mysigt så kan ni kolla lite på de här klippen:

Det var internationella animations-dagen i fredags, animation är kul.

Dessa klipp är från 1929, och 3o-talet fram till sista klippet som är från 1979.

GLAMARAMA!

2011-10-28T10:16:00.004+02:00

Is there life on Mars, David Bowie?

Efter all rymd som har florerat här på bloggen så kändes det passande med lite Bowie också. För rymden kan inte undkomma den fantastiska uppenbarelse som är GLAMROCK, och glamrocken kan inte undkomma David Bowie. (Varför skulle den vilja? David Bowie är awesome.)

Glamrock är en ganska svårdefinierad musikgenre, eftersom att den så mycket förknippas med det visuella, och såtillvida man inte är synestet (synestetisk?) så är inte ljud visuella. Men den har ändå vissa karaktäristiska musikaliska drag: (Om ni har Spotify så kan ni lyssna på lite Glam! nu)

Den dök upp i början på 70-talet, och var på många sätt en reaktion mot dåtidens stela macho-rockare och 60-talets jordnära hippies. Glamrocken symboliserade istället sexuell frihet (speciellt för män), lättsam ytlighet, och ofta någonting mystiskt utomjordligt. Musikaliskt har genren sina rötter i artrock/konstrock och psykadelisk rock från slutet på 60-talet. Marc Bolans band T.Rex var visst först, och senare dök David Bowie upp med sin Ziggy Stardust persona och ägde alla, så följde sedan ett flertal band och artister. David Bowie är cool på så många plan och jag tänker inte ens gå in på det, för jag kan egentligen inte så mycket om sånt här, jag lyssnar bara på musiken.

"Now Lucy's looking sweet, 'cause he dresses like a queen, but he can kick like a mule, it's a real mean team, but we can love, oh yes we can love.

And my brother's back at home with his Beatles and his Stones, we never got it off on that revolution stuff; what a drag, too many snags."

-All The Young Dudes

Jag har skapat en hel del den senaste tiden, men det dröjer några dagar innan det kommer upp här på bloggen. Nu ikväll är det filmfestival, cinemarena i Stockholm och jag kommer att vara där. Kanske även passar på att se Tintin, som har premiär idag... och i så fall lär det dyka upp en recension av något slag.

Galax

2011-10-25T00:31:00.005+02:00

Efter mina många rymdinlägg blev jag tipsad om Leiji Matsumotos gamla anime "Galaxy Express 999"

Den handlar om en liten pojke som vill åka med ett speciellt tåg till en speciell galax för att byta ut sin mänskliga kropp mot en mekanisk. Coolt. (yea, googla den vettja)

Skaparen Matsumoto är kanske mest bekant för folk från serien Starzinger, som kom till sverige vid slutet på 80-talet, och från hans sammarbete med Daft punk: Interstella 5555 (the 5tory of the 5ecret 5tar 5ystem). Förövrigt en helt världsfenomenal grej! En långfilm i form utav animerade musikvideos till Daft Punks album Discovery:

Alla har nog sett någon av dessa videos, om än inte hela albumet.

Matsumotos stil är ganska intressant, väldigt mycket 70-tal, även i hans senare grejer.

Ofta återkommande teman och karaktärer. Rymden, långa snygga smala blonda kvinnor, små rufsiga pojkar, snygga smala killar och tjocka drumlar.

Men det jag tänker på mest just nu är sättet han tecknar näsor. Alldeles för långa!

hej hästjejen!

I hans fall kan man kanske hävda att det är en stil.... men den långa näsan återkommer ofta hos ovana tecknare och jag läste nyligen en väldigt bra tutorial (i brist på bättre ord) angående just det fenomenet, och jag vill dela med mig av den. Så... här!

Nu tänkte jag övergå till att dela med mig av lite fina bilder, som jag inte gjort:

(den sista är min favvo!)

Hanna out.

Star Wars

2011-10-20T19:29:00.003+02:00

Inspirerad av Kinna, som har en mysig liten blogg med dans och pysslande (hon virkar söta saker) :

Dagens outfit, haha. Fånigt men lite gulligt, och relativt relevant till ämnet i inlägget.

Jag har precis sett den första av de nyare Star Wars filmerna (The Phantom Menace), och den är riktigt, riktigt dålig.

Jag klarade inte av att behålla fokusen. Så här är den:

Obi Wan och hans "mästare" ska föra något slags handels/freds-avtal, som inte blir inte av. Istället fightas de och flyr. De stöter på en Janne Långben-liknande karaktär som alla avskyr. Långben tar dem till en stad under vattnet, som i princip bara är ett uppvisande av en 3D värld och 3D karaktärer utan substans. De åker från undervatten-staden igen och träffar en prinsessa från en annan stad. Tillsammans med henne åker de ut i rymden igen och R2D2 räddar alla för att han är awesome. (Men inte minnesvärd nog för att Obi Wan ska komma ihåg honom senare?) Till slut landar hela kalaset på Lukes framtida hemplanet, där man får träffa Anakin, som är sådär passande obehaglig, antagligen för att han skapade sig själv i sin mammas mage.....? och så har han byggt C3P0. WHAT?

Resten av filmen var ett enda långt pod-race.

Det hände massor, men det hände ingenting.

Verkligen inte en känslomässigt engagerande film. Själen är helt bortblåst, och ersatt med 3D grafik. Den faller allt för tydligt ner i facket av sci-fi som har coola idéer, häfiga världar, men ingen substans.

Att robotarna var med redan innan händelserna i de gamla filmerna kändes dessutom som ett väldigt billigt igenkännings-trick, som oftast bara finns i fan-fiction.

Jag gillar däremot grejen med "the Force"

Det biologiska/mytologiska, som de inte riktigt talade om i de gamla filmerna. Jag kollade upp lite angående midi-chlorians, som tydligen "är" the Force, och det är ändå ganska coolt. Läste att Anakin kanske skapades AV dem, alá partenogenes (lite som med dinosaurierna i Jurassic Park), och det är ju kul...

"life finds a way"

Ett annat exempel på hemsk sci-fi är Johnny Mnemonic, som jag såg för några veckor sedan. Jag tänker inte skriva någonting om den, men OJ vilken förskräcklig film! Och Keanu Reeves har man väl svårt för även vid de bästa tillfällen...

...Natalie Portman får liksom aldrig riktigt till det här med ålderskillnaden...

Men hon är cool ändå.

Idéer

2011-10-19T14:32:00.022+02:00

I mitt förra inlägg skrev jag lite angående det här med att få miljoner idéer på en gång, så där så att de blir omöjliga att genomföra. Men de är inte onödiga för det. De är snarare oerhört viktiga.

Jag tänkte att jag kunde dela med mig av vad jag gör med mina idéer, och förhoppningsvis samtidigt inspirera andra att göra samma sak:

Spara på dem!!

Annars försvinner de, och de kanske var helt fenomenala!

Det vet ni först när ni har testat dem.

Omega

2011-10-17T20:10:00.001+02:00

Jag gillar att få ideér, känslan när man kommar på någonting, och lusten som följer kort efteråt är nog det jag gillar mest med att vara kreativ. Men jag tycker mindre om att få ALLA ideér på samma gång. Att det kan stå stilla i flera dagar, och sen helt plötsligt bara kräker jag ur mig ideér, ofta så många och så snabbt att jag inte hinner slutföra och knappt ens få ner dem på papper innan det kommer nya. Och det gäller inte bara kreativa saker, det kan gälla vad som helst, kanske ämnen som jag gärna hade velat diskutera, stora och små problem, som det känns som att jag lyckas formulera så perfekt att om jag bara kunde få ut det så skulle så många andra FÖRSTÅ allt det där som de inte förstod innan (joo... jag inser att just den biten nog mest är galenskap...)

Jag känner mig lite som den här ungen från X-men som får tio miljoner briljanta idéer i sekunden:

Quentin Quire, charmig tisha

(Kommer fortfarande ihåg honom från en av de relativt få X-men story-arcs jag har läst.)

Fast mina idéer är inte så biljanta, och antagligen inte så många heller. Men de är tillräckligt många för att det ska bli svårt att fokusera. Just nu har jag precis en sådan period när det bara kommer idé på idé och jag inte riktigt vet vad jag ska göra av dem.

Ofta blir det bara halvfärdiga skisser, fragment, några få ord och fraser i någon idé-bok.

Men det kan faktiskt vara trevligt det med, och kanske fler uppskattar den råa idéen mer än den färdiga produkten.

Som skisser till exempel:

Blogspot har börjat med en märklig bildvisning så om ni vill se bilderna i orginalstorlek så får ni högerklicka och "öppna i nytt fönster/ny flik"

Alltså KOLLA:

2011-10-11T23:48:00.030+02:00

Det här är en astronaut som jag hittade i en gammal målarbok förra sommaren och den är helt fantastisk! Den har hängt på min vägg nu i över ett år, och jag blir fortfarande lite lycklig varje gång jag tittar på den. Jag FATTAR INTE vad konstnären tänkte egentligen.

Tycker att det var passande att visa den nu, när jag ändå har varit inne på rymden så mycket.

Jag hade ursprungligen planerat att använda astronautbilden i ett projekt jag höll på med, där jag tänkte göra tavlor av målarboksbilder, såhär:

Men astronauten blev mig för kär.

Den inspirerade dock till en serie med Stefan i sig, som jag inte har visat tidigare, vilket är väldigt synd, för jag gillar inte att visa bilder när de har förfallit känslomässigt för mig. Lite svårt att förklara just den grejen, men jag antar att det är någonting som jag behöver arbeta på.

Hur som helst, här är den, och om ni kollar på första (och sista) panelen så ser ni astronauten

ROCK-IT-MAN, Rocketman.

I rymden...

2011-10-11T01:00:00.002+02:00

...kan ingen hör dig kyssa din tvillingbror.

Awkward.

Jag funderar på om det börjar bli tröttsamt med rymdtema nu, kanske blir det här sista inlägget på det temat för ett tag..? Jag tycker mig ha mjölkat den här rymdponyn nog länge.

Men för att hedra min kära tillfälliga inspirationskälla så tänkte jag skriva lite om rymden.

Rymden är..... väldigt, väldigt, stor.

Den är kall, mörk (fast egentligen är den beige) och oerhört obehaglig. I den finns egentligen inte så mycket intressant, om man inte är lagd åt det hållet att man gillar eldklot och stenklot och isklot och andra klot, och gasmoln och sånt. Men potentialen i en outforskad värld är ALLTID oändlig. Speciellt i en värld som av många anses vara just oändlig. Diskussionen om oändlighet tänker jag inte gå in på ens det minsta, förutom det jag skrev nu.

Jag tänker istället skriva om rymden som inspirationskälla.

Som jag skrev tidigare så har rymden en oerhörd potential när det kommer till kreativitet. Den är främmande och spännande och ganska cool.

Under slutet på 50-talet och fram till 70-talet var västvärlden, speciellt USA, väldigt tända på att ta sig ut i rymden. Jag vet inte varför de fick för sig att åka dit, och jag har inte kollat upp det, för det är inte så relevant. Men faktum är att det under denna period rådde rymdfascination på flera håll. Science fiction-filmer hade sin guldera under 50-talet, med en hel del rymdfilmer. Och trots att kanske inte så många idag har sett dessa filmer, så känner nog alla till typen:

Förövrigt fruktansärt snygga och inspirerande posters. Nu funderar jag lite på ett projekt i att göra små serier baserade på dessa coola posters till filmer som jag inte sett..... Kanske är ponyn inte slutmjölkad trots allt...?

Den väldigt berömda japanska sci-fi mangan och animen "Tetsuwan Atomu/Astro Boy" (som anses ha etablerat den stil som idag kallas anime) hade även premiär under den här tiden, vilket är ganska mysigt.

1977 kom det dock en film som nog de flesta här har sett, och alla garanterat känner till, nämligen Star Wars. Star Wars blev ett enormt populärkultur-fenomen, som höll i sig väldigt länge (aka fortfarande), och startade en ny våg av rymd-relaterad fiktion.

Det är främst denna våg som jag fått ta del utav.

Tiden efter Star Wars dök det självklart upp en hel del serier och filmer som försökte rida på succévågen, och alltså självklart även en hel del barnprogram:

I början på 90-talet mattades rymdens popularitet ner en aning, speciellt inom barnkulturen, där den istället ersattes med dinosaurier (i och med framgångarna med "the Land before Time")

Övergången ledde till dessa intressanta barnprogram:

Rymd och dinosaurier! Dessa nyare filmer och barnprogram har fått mig, och många andra, att tycka att historier i rymden är sjukt coola och snygga. Vilket de är.

Det är väldigt SNYGGT med stjärnor och planeter och nebulosor. Det är COOLT med rymdskepp och rymddräkter. Det är inspirerande med alla möjligheter, ödsligheten och upptäcktsmöjlighterna och all fantasi som man kan slänga in i det där tomrummet.

Men jag är inget sci-fi -fan. Jag har aldrig varit det och jag kommer aldrig att bli det. Det är alldeles för mycket vetenskap och värld i de flesta sci-fi historierna. Det finns absolut guldkorn, men jag uppskattar ingenting enbart för att det är sci-fi. Det är ofta för mycket fokus på att det ska vara snyggt och coolt och häftigt, att skapare lätt glömmer bort det som är viktigast av allt:

Handligen och karaktärer.

Istället får historien tyvärr ofta fungera som någon slags manual till ett rymdskepp eller någon annan avhandling för ens fiktionella vetenskap.

Därför, kära kreatörer, vill jag säga att använda er av det som inspirerar er. Men glöm inte bort vad som är viktigast. Även någonting så coolt som rymden blir utan känslor en ofattbart tråkig historia.

Drömdagbok

2011-10-08T02:34:00.008+02:00

Förra året så började jag skriva i en drömdagbok - vilket är ett underbart tips till dig som saknar ideér! Jag har sedan dess missat många nätter och många drömmar, men fick ändå ihop en hel del material, och jag tänkte nu börja med drömdagboks-serier. Detta är någonting som jag planerade redan från början men som jag nu har blivit extra inspirerad till av Emily Carroll, som jag nyligen upptäckte och som har helt otroliga drömserier! (Hon har mycket annat fint, speciellt serierna, så kolla runt.)

Nu tänker jag inte skriva så mycket mer utan ger er istället denna bisarra dröm som jag hade för några nätter sedan: (återigen så ska ni klicka på bilden för att förstora den)

Hon smälte för att hon var gjord av gelé... Så kan det gå. Till dig som kollar BSG kan jag berätta att hon var Sharon. Haha. (och kolla! det är ju astronauten från 24-timmars!! fantastiskt.)

24 timmar: Astronauter och Djungelflickor

2011-10-05T19:13:00.002+02:00

Här nedan har ni serien som jag tecknade under "24-hour comics day" den 1 oktober.

Utmaningen går ut på att man under 24 timmar ska teckna en helt oförberedd serie på 24 sidor. (Läs mer om det på 24hourcomicsday.com)

Konstnärer har väl i aldrig varit kända för att ta hand om sig, så det är väl inte så konstigt att man skapar som bäst när man berövar sig själv från sömn:

(klicka på bilderna för att förstora - och det vill ni, annars kan ni inte läsa)

Jag var vaken 38 timmar!! och rymdbebisar är de bästa bebisarna av alla bebisar (förutom min brorsdotter). Mer än så kan jag tyvärr inte förklara den här galenskapen...

En till blogg!

2011-10-04T21:19:00.000+02:00

Vill jag bli känd eller nåt?
Jag vet inte.
Det vore underbart om jag fick en publik och kunde leva på det jag gör men jag tror inte på mig själv tillräckligt mycket. Jag skulle gärna vara hälften så bra på det jag gör om jag bara kunde tro på mig själv lite mer. Antagligen skulle jag lyckas bättre då.

Att lyckas handlar inte inte om att bli känd här... Jag vet inte ens hur pass känd man kan bli på att teckna den sortens teckningar som jag tecknar. Att kunna leva på det skulle vara skönt, men mest vill jag ha en publik bara. Liksom ge någonting till någon.

Jag vill inte bara teckna för mig själv. Jag vill teckna för en publik. Jag vill sätta igång diskussioner och prata om kreativitet. Jag vill någonting med den här bloggen
Men när jag sätter mig ner för att jobba med den så fastnar jag direkt i prestationsångest och det slutar med att jag inte tycker att nånting duger. Och så har jag hållit på nu i en månad.
Jag inser att jag måste bara GÖRA det, men det är så jävla svårt!
Ni anar inte.

Eller ni kanske anar.
Det är väl det som är grejen.
Ingen vågar prata om hur jävla skitjobbigt det är att skapa saker, eller att vara duktig på någonting. För det ska inte se svårt ut, för det är det som är knepet.
Det är det man säger till dansare. De ser ut att sväva och det ser så lätt ut. Men fan, de anstränger sig, de har sjukt starka muskler och det är ett hårt jävla jobb. Men de får inte visa det. För då är det inte konst längre?
Man ska gärna säga att man skapade någonting på lite kortare tid och med lite mindre möda än det egentligen var. Man ska lura folk att det är enkelt och att det "bara händer" för hur ska de annars tro att man är duktig?
Men man är fan duktig ändå.
Det är ju just alla de jävla timmarna och alla de tårarna som man lägger ner som gör det imponerande. Egentligen. Eller?

Jag har börjat fundera på det på sista tiden. Och det det hade varit sjukt bra om jag kunde applicera det på mig själv. För jag har svårt att känna att jag är duktig, oavsett mina resultat. Jag är liksom aldrig bra nog, det är alltid nånting som inte duger, och jag får ofta ångest över att det inte är så lätt för mig, eftersom "alla andra klarar det ju" Visst, Okej, det finns de som faktiskt bara gör det, och som det går lätt för, men INTE utan att ha sysslat med det länge(ja, saker blir lättare då)-om de nu inte är magiska eller har någon slags diagnos som gör dem till underbarn.
De flesta som skapar saker får faktiskt jobba för det, trots att ingen vågar erkänna det.
Nu erkänner jag det.
Det är skitjobbigt.

Men det är kul också! Verkligen! Annars skulle man inte syssla med det. Antar jag.
Eller så gör man det bara för att få tjejer. Så kan det också vara.

Här är lite länkar på ämnet, väldigt upplyftande:

Ira Glass on Storytelling

How To Steal Like An Artist

Läs/lyssna, och ta åt dig.

OCH OM DU INTE GILLAR TEXT SÅ HAR JAG TECKNAT MASSA ASTRONAUTER!:

(klicketiklick på bilden)